Jag kan erkänna att jag är väldigt beroende av min pojkvän, men det är ingenting jag skäms över. Jag har hört om många förhållanden där de kan gå nån/några veckor innan man äns pratar, och själv sitter jag och har ångest över att jag inte kommer få träffa Marcus under 1,5 vecka när han är i USA, och jag mår verkligen dåligt över det. Det är många som säger åt mig att jag måste stå på mig och inte behöva honom så mycket som jag gör idag, men jag förstår verkligen inte meningen av det. Jag älskar min pojkvän och precis så som vårat förhållande är. Jag är tvärt om och förstår mig inte på att ha ett förhållande om man ändå aldrig pratar. För mig är det helt ofartbart. Älskar man någon ska man väl vela vara med personen ?! Eller är det bara jag som har världens bästa pojkvän som gör att det inte går att hålla sig borta?